Recensioner
Förlaget har låtit några litteraturengagerade personer förhandsläsa KullerByttaBingBång.
Så här tycker t .ex Ulf R. Johansson, fd kulturjournalist på Kvällsposten:
”En ny roman av Gunnar Bernstrup är en litterär händelse utöver det vanliga.
Förläggare och författare har en viktig sak gemensam: De är Malmöbor, och de vet att det finns mycket att lyfta fram - sant eller osant - ur den malmöitiska myllan och asfalten.
Kanske är Gunnar Bernstrup i denna bok rentav skapare av något som kan beskrivas som ett malmöitiskt vemod; "Kommer du ihåg...", "Jag minns...", uppbrott, återkomst, nystart. Då och då skrivs det faktiskt något som kan beskrivas som Malmö-romaner, men det är en bristvara och KullerByttaBingBång är en välkommen läsupplevelse för alla de av oss som har Malmö som uppväxttapet (ett nytt ord, kom ihåg det) eller fond.
Gunnar Bernstrup söker gärna sin litterära näring i den så kallade verkligheten - men spränger också de berömda ramarna. Vid behov. Denna estetiska mix går igen i nästan allt vad Limhamnsbon Gunnar Bernstrup sysslat med, vilka medier han än arbetat i: Om det så gällt dagstidningar, radio, tv, skivor, böcker, shower, samarbetet med Stellan Sundahl... senast har Gunnar startat upp en synnerligen läsvärd blogg, där han dagligen berättar om livet "po" Limhamn och alla de otroliga figurerna kring vattenhålen i hans liv. En del är sant, en del sanslöst, en del lutter lögn men på sannolikhetens kvicksandsgrund. Som Piraten!
Gunnar Bernstrup mellan hårda pärmar! Det är en god nyhet, och jag önskar läsaren lycka till i en nostalgisk färd via det einsteinska glappet i rymdtiden till ett "Malmmme" och möten med Malmöpersonligheter som fanns - och kanske fortfarande finns - runt hörnet.”
torsdag den 4 november 2010
Gunnar Bernstrup med ett skummande glas öl ... ölglas förekommer flitigt i nya boken KullerByttaBingBång
Recensionsutdrag BTJ: Tor Flensmarck: ” Gunnar Bernstrup har utkommit med dryga tiotalet titlar och med parhästen Stellan Sundahl i Helt apropå roat genom teverutan. Nu låter han två vänner råkas och blicka bakåt bland gemensamma och separata minnen från 50- och 60-tal. Det blir en lustig dans ”down memory lane”. ... Nostalgi brottas med självkritik. Minnena växer till fantasier. ... Författaren beskriver original och udda personligheter - Dåren, Vandraren m.fl. - med värme och sympati, lite på avstånd som en film man sett någonstans. En del öden förefaller massmedialt bekanta.”
Rune Ahlström, VA:
” Men hur fångad jag än blev av rundresan var det ett intet mot hur fängslad - ja slagen i bojor rentav - jag blev av det som sedan följde. Vilken sällsam berättelse! Och så bra skrivet! Efter första stycket var jag genast med er där på sittbänken (för det var väl en sådan mot väggen kan jag tänka).
Tjuvlyssnande, iakttagande. Väldigt målande beskrivet och jag kunde inte undgå att skruva på mig av obehag inför den korpulente stackarens ord. I sanning ödesmättat. Har läst den två gånger nu.
Mycket är ju förbjudet i dessa dagar, det mesta med all rätt, men denna omvända incest (utcest?) fyller mig med fasa om den var medveten och planerad från ynglingens sida. Man ryser och fryser om vartannat när man tänker på’t. En text som passar årstiden väl dessutom. Dunkel, ruggig som den är. Av någon anledning kommer bilden av Orson Wells för mig där han står i skuggan i en port i filmen Den tredje mannen. Hade jag haft en krage på tröjan hade jag slagit upp den. ”
Hans Barenthein:
” Det var en i allt upptagande berättelse. Ruskig, krampaktig och mättad med öde. Är den upplevd? Gör egentligen detsamma - glödgande skriven, som tagen direkt ur masugnen.”
Gunnar Bernstrup har fått Författarnas Fotokopieringsfonds stipendium på 65.000 kr för KullerByttaBingBång.
GRATTIS!
